Jag saknar min mormor. Mer och mer för varje dag, trots att det gått mer än fem år och två månader nu. Det känns helt enkelt inte som att jag fick lyssna nog på hennes berättelser från förr, fick inte äta hennes underbara mat och fika klart. Fick inte ha henne med mig in i vuxenlivet, som jag så gärna ville.
Jag saknar de människor som varit så betydelsefulla för mig men försvunnit.
Jag saknar en stor, bullrig, nära familj att fira jul med och vandra livets kringelikrokvägar med.
Jag saknar mycket, och ibland tror jag att det blir lite för mycket. Jag måste få balans, inte bara på saknaden utan på allt. Jag hoppas att jag lyckas med det en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar