Det är ganska lätt att tänka att man ångrar något, sådär i all hast. Men om man tänker efter ordentligt verkar det som att betydligt färre ångrar betydligt mindre. Och det är ju bra.
Jag är också sådan. Att komma på något jag verkligen ångrar är ganska svårt. Det är lättare att ångra det jag inte gjort, än tvärtom. Jag är ganska dålig på att fånga chanser när de dyker upp, eftersom jag har sådan beslutsångest och därtill inte är alltför spontan och den där våghalsighetsgenen verkar jag helt ha misssat.
Men det finns en sak jag ångrar, som jag inte ångrar för att jag avstått ifrån. Det var 2004, då mycket blev fel. Kanske hade slutresultatet kunnat bli helt annorlunda om jag inte pratat först och tänkt sedan. Jag ångrar att jag inte gjorde det, tänkte, först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar