Det var fortfarande tidig morgon när telefonen ringde. Jag hörde hur mamma steg upp och svarade, och visste instinktivt vad det handlade om. Samtalet avslutades och mamma kom in till mig och bekräftade vad jag redan visste. Min mormor var död.
Det hade regnat dagen innan och trots att vi inte bodde mer än fem, tio minuters promenadväg från lasarettet hade jag avstått från att gå dit och hälsa på henne, vilket plötsligt ekade ekade ekade i mitt huvud.
Varför hade jag inte gått och hälsat på min söta lilla mormor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar