tisdag 17 april 2012

Att skaffa vänner


Alexandra har skrivit flera inlägg om att skaffa nya vänner när man är vuxen (observera att det är fem separata länkar!). Jag har egentligen bara kvar en vän från "förritiden", från gymnasiet. Vi gick i samma klass i högstadiet också, men då sportade vi den där grenen "skolk" på rätt avancerad nivå båda två så då var jag knappt medveten om hennes existens. Nu var det länge sedan vi sågs, men emellanåt hörs vi och skrattar gott åt gamla minnen via telefon.

Det där med vänner var inte speciellt roligt under tonåren, jag hade inte direkt några utanför skolan. I gymnasiet blev det lite bättre, så när jag tog studenten hade jag i alla fall två personer jag umgicks med på fritiden. Men att våga närma sig och lära känna människor när man är blyg och socialfobisk är inte så lätt. Tack och lov att datorerna och internet uppfanns just i denna tid. Tack vare cyberrymden kunde jag till slut göra det där jag inte vågade eller kunde i verkligheten. Jag hittade människor som jag delade intressen med, några få människor som bodde i närheten av mig och många människor som bodde långt från mig. Utspridda över hela vårt avlånga land.

Det är länge sedan jag tappade räkningen på hur många människor jag lärt känna via internet för att sedan träffa irl. Det närmar sig tresiffrigt, om jag inte uppnått det antalet redan. Precis som när man träffar människor i vardagen så blir ju inte alla ens bästa vänner. Några kommer och går, andra stannar och blir riktigt goda vänner. Att jag mådde väldigt dåligt en lång period både före och efter studenten påverkade tyvärr vänskapsrelationerna negativt, vilket förstås är ganska förståeligt. Att orka finnas där för någon som mår dåligt är tungt, och kräver en hel del av omgivningen. Flera personer som stod upp för mig i vått och torrt och var mig väldigt kära då, finns sorgligt nog inte kvar i mitt liv längre. Det är lättare att acceptera i en del fall, svårare i andra. Men det som är viktigast att ta fasta på är de vänner som jag fortfarande har kvar!

Bland mina äldsta nätvänner finns Cathrin. Jag var rädd att vi tappat bort varandra i flera år, men så i somras ändrades plötsligt det. Idag skulle jag vilja säga att hon är en av mina närmaste vänner igen, trots att vi fortfarande denna dag ännu inte har träffats! En annan vän som jag lärde känna ganska tidigt i min internetkarriär träffade jag senast idag och som varje gång vi träffas dök den där känslan upp, att hon kommer aldrig försvinna ur mitt liv. Aldrig. Jag känner mig aldrig så avslappnad som med henne. Det är fint. Att någon man lärde känna en gång för ganska många år sedan, med hjälp av ettor och nollor, nu är någon man troligtvis kommer dricka te och prata katter med mer eller mindre regelbundet de kommande femtio åren!

Trots att jag utökat min vänskara med nätets hjälp är den fortfarande inte jättestor. Det gör mig ingenting. Jag har hellre få men nära vänner än många ytliga bekantskaper, det är något jag aldrig förstått meningen med. Nu bor jag dessutom i en stad där flera av mina vänner genom ett lyckokast hamnat genom åren och kan träffa dem nästan när jag vill. Problemet är att jag inte gör det. Jag är fortfarande alldeles för bra på att stänga in mig i mitt studentrum och leva i en bubbla. Det borde jag sluta med. Lyckligvis har jag tagit mig ur min bubbla både en och två gånger redan denna vecka, och ytterligare en kommer det bli.

Sedan är det ju inte för sent att fortsätta knyta nya vänskapsband heller. Så jag har samlat mod och frågat fikadejtchans på en bloggare och wordfeudmotståndare jag tycker verkar himla fin. En berättelse to be continued...


2 kommentarer:

  1. Åh, vad söt du är!

    Jag vill också fråga fikadejtchans! Jag är stolt över dig. :)

    SvaraRadera
  2. :)
    Vem vill du fråga fikadejtchans på?

    SvaraRadera