Sjunde juli tvåtusentolv

Tiden går så feruuuktansväääärt fort, för att uttrycka det som en vän till mig skulle kunnat uttrycka saken. Min tillvaro känns ungefär som bilden här ovan. Det går liksom så fort så jag hinner inte uppfatta saker och ting ordentligt, de bara svischar förbi och så undrar jag vad som hände...

Vid den här tiden förra året hade jag hunnit börja sakna och längta tillbaka till Göteborg och höstterminen för länge sedan. Så är inte fallet nu. Far from. Jag har nästan ångest och ligger sömnlös av tanken på att hösten snart är här igen och känslan att jag inte är redo.

Kanske är det bristen på riktig sommar som gör det? Jag försöker intala mig det. Annars vet jag inte hur jag ska förklara saken för mig själv, och det måste jag ju. Saker måste vara begripliga. Allt måste ha en anledning. Och så vidare.

Idag testade jag att grilla hemgjorda hamburgare för första gången. Det gick sådär. Förutom att de mer blev köttsmulor än hamburgare/köttbiffar så landade min burgare under sin färd från grillgaller till bröd på ett bord någon meter bort med ostsidan ner också. Jag tappade tålamodet då och blåste bara av skräpet innan jag lade den i friscobrödet, och såhär långt verkar jag ju överlevt trots allt.

Jag har egentligen ingen poäng med det här inlägget, ville bara skriva något och skingra tankarna efter att ha ägnat mig åt läsning av några kapitel i min senare sommarkursdeckare. Den är inte sådär mysig som de tidigare varit. Alls. Men det skriver jag mer om då det är dags att recensera den om lite drygt tvåhundra sidor.

Nu ska jag ägna resten av den här lördagskvällen åt trevligare saker. Golf, Polly, lättsmälta blogginlägg och inredningsmagasin, typ. Och sedan ska jag sova, vakna upp till ännu en dag och konstatera att den går feruuuuktansvääärt fort. Den också.