Skottdagen

Min VFU-plats är ett enda stort katastrofområde som för tillfället är värre än någonsin. Men jag trivs ju där! Också! Och det är det som gör det så svårt att ta beslutet att byta skola. Men jag tror ändå jag måste göra det nästa termin...

Idag fick jag min första godkäntstämpel av tre från min VFU-handledare som kom till skolan för att vara med på min bedömningslektion. Det kunde gått bättre, kan man säga. När det bara är vikarier och lärarstudenter i ett enda virrvarr är det klart att barnen blir oroliga, men jag tror ändå att slutresultatet kommer att bli ganska (riktigt) bra! Och fördelen med att göra saker som man inte blir nöjd med är att det skapar tillfällen att inse hur man vill göra istället, för att göra det bättre. Faktum är att denna tvärtomtaktik är vad som fått mig att utvecklas mest och bäst som pedagog.

Imorgon byter jag dock "min" klass mot en heldag med specialpedagogen. Det här med sjuka pedagoger med handledningsansvar är svårt. Även om fritidspedagogen finns i klassrummet så är denne inte godkänd som LLU, så jag har tagit tillfället i akt och bestämt med en annan pedagog att få se hennes verksamhet istället. Jag har tänkt på det sedan min första VFU-period men tiden går så fort när man är ute på prakik och har uppgifter och samlar tusentals intryck som ska sorteras, så det har inte blivit av förut.

Specialpedagogiken är annars ett område jag tycker verkar väldigt spännande och jag är övertygad om att specialpedagoger besitter mängder med kunskaper som jag kan använda i vanlig klassrumsundervisning och höja kvalitén på den ett snäpp extra. Och det är ju inte fel?! :)

Sju dagar återstår av denna VFU-period, när jag gjort morgondagen har jag tagit mig halvvägs. Måste säga att det känns oändligt långt borta, och det ska bli väldigt skönt när jag nått i mål...