Student.

Officiellt en student. En trött student. Det började lite för nervkittlande imorse när jag underskattade tiden det skulle ta att frakta mig själv till GU. Med andan i halsen klev jag av spårvagnen bara fem minuter innan utsatt tid vid Vasaplatsen. Fem minuter kan ju tyckas ganska mycket, men det känns lite annorlunda när man planerat att vara ute i god tid, sådär minst en kvart, tjugo minuter innan.

Dagen kändes lite långdragen den här gången, jag tror det var av godo att inleda i Vasakyrkan senast för att sedan delas upp på två ställen. Men nu var det förstås bara hälften så många studenter, så det behövdes inte.

Dagens underligaste får anses vara då jag plötsligt fick syn på en bloggare jag följt i flera år promenera in ett par stolsrader framför mig. Tänk att stan kan vara så liten ändå! Jag vågade mig fram och säga hej lite senare, jag hoppas att hon inte blev alltför chockad bara! :)