onsdag 29 maj 2013

Godkäntgräns på högskoleprovet?


Idag nåddes jag av nyheten att det ska sättas en nedre "godkäntgräns" på högskoleprovet för att kunna bli antagen till en utbildning. Jag tycker det låter helknäppt. För som det står i artikeln jag länkar till här nedan så är det ju faktiskt söktrycket (eller bristen därav) som påverkar vad den lägsta antagningspoängen i gruppen som blir antagna med högskoleprovet landar på.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/sprid-inte-en-ofullstandig-och-krankande-bild/

Visst kan man ha åsikter om att 0,1 är allt som krävs för att bli antagen till exempelvis lärarprogrammet. Det kräver ju inte ens att man ger samma svarsalternativ på varenda fråga, vilket ger 0,3 poäng enligt tidigare artiklar i ämnet. Men om vi skulle kolla närmare på betygen hos de personer som antagits med bottenlåga högskolepoäng. Hur skulle det se ut då egentligen? Jo, alla skulle ju faktiskt vara minst godkända i alla ämnen som krävs för behörighet till den utbildning de sökt, vilket också lyfts fram i den länkade texten. Och det räcker väl? Att plötsligt säga att ett visst antal poäng på högskoleprovet inte räcker är som att säga att behörighetskravet på godkänt betyg i behörighetsämnena plötsligt inte skulle räcka, utan att man skulle måsta ha exempelvis VG i alla dessa. Oavsett om alla som sedan antagits till utbildningen hade behövt ha VG som snittbetyg eller om (bristen på) söktryck hade gjort att det inte behövts mer än G.

Jag tycker att detta tål att funderas på ett varv till. Högskoleprovet finns ju för att ge de lite svagare eleverna en chans att ta sig in på en högskoleutbildning i konkurrens med de som har betydligt bättre betyg. Betyget i sig speglar ju egentligen inte alls hur lämpad en elev är för vidare utbildning, för en speciell utbildning. Medan den ena fått mvg (ja, jag är gammal nu, jag refererar till ett gammalt betygssystem) utan att ha pluggat något alls till proven kanske den andra kämpat för att skrapa ihop till ett G i slutbettyg på grund av något som inte alls har med skolan och kunskaper att göra, utan beror på livet i övrigt. Att jag var skoltrött både i högstadiet och slutet av gymnasiet (samt mådde psykiskt väldigt dåligt) har inte påverkat mina studier på universitetet. Jag har kapaciteten. Jag klarade studierna, jag blev godkänd eller mer därtill på alla kurser. Och det är ju det som bör räknas. Att man faktiskt klarar själva studierna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar