Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson

Män som hatar kvinnor var nog den bok som stod allra högst på min vägrar att läsa-lista. Inte för att jag trodde den skulle vara dålig, absolut inte. Den stod där för att den hypats och lästs och pratats om så jag blivit alldeles less trots att jag egentligen inte visste mer om den än att en av karaktärerna hette Lisbeth Salander och var datahacker med väldigt mycket kajal. Nej, jag trodde inte att Män som hatar kvinnor skulle vara dålig. Men jag hade inga skyhöga förväntningar heller när jag gav mig i kast med läsningen som blev oundviklig tack vare sommarkursen jag läser där den ingick i litteraturen.

Jag tror jag hade hunnit ungefär trehundra sidor, det vill säga mer än halvvägs, igenom boken när det äntligen började hända något. Jag var skeptisk dessförinnan, trodde inte att den skulle lyfta och att hypen inte var överdriven. Men sedan lossnade det. Med Val McDermids Sjöjungfrun sjöng sin sång i färskt minne läste jag ett par partier med extremt obehag. Ungefär samtidigt inföll även bladvändar-modet. Jag ville bara få alla lösa trådar sammanflätade, ville begripa det jag inte kunde få ihop på egen hand.

Och sedan var boken plötsligt slut och kvar satt jag med en drös tankar och en känsla av förvirring. Hur bra var den egentligen? Bra nog för att jag verkligen ska längta efter att få läsa de andra två böckerna i trilogin. Men jag är osäker på vad Män som hatar kvinnor i slutändan är värd för betyg. Det har gått en tid sedan jag läste ut den och jag är fortfarande inte riktigt klar över det. I bokboken skrev jag 4(5)/5 ?. Det där som kändes i magen under läsningen försvann snabbt när jag lagt undan boken i bokhyllan för att påbörja en ny. Förstås, kan det vara så att jag läst otroligt många böcker på kort tid och därför inte riktigt kunnat gå runt och minnas och känna den här, men jag tror faktiskt inte det. För jag minns McDermidsTony Hill och Angelica, och jag bär fortfarande med mig Harriet Vane från Sayers Kamratfesten som jag läste i början av sommaren. Och om jag inte bär med mig karaktärerna härifrån trots att boken berörde väldigt starkt under läsningen, så kan den inte få mer än 4/5 i betyg.

Med det sagt, hoppas jag att ni som eventuellt gjort likadant som jag och vågat vägra Larsson på grund av att den hypats, vill tänka om. För detta är trots allt en ytterst läsvärd bok!