Breaking the silence

Det har varit tyst på tok för länge här. Nu igen. Det var inte alls meningen. När tentan var klar och inskickad förra veckan hade jag tänkt skriva både det ena och det andra inlägget, men tiden är en märklig grej som tycks gå alldeles extra fort just sådana gånger då man har blogglust - och så hinner man inte göra hälften av det man tänkt och velat göra mellan det att man vaknar och fram tills det är dags att gå och lägga sig igen. Alltså fortsätter bloggen eka tom på uppdateringar.

Och sedan har jag varit rätt ur form det senaste, för att vara ärlig. Jag vet inte om det har att göra med att resan ner till västkusten oåterkalleligen närmar sig. Med största sannolikhet är det åtminstone en stor bidragande del i det hela. Sedan finns det annat som jag inte tänker gå in på alltför djupt just nu. Tvivlet på mitt yrkesval har väl redan lyst igenom en del. Likaså min längtan efter att få flytta hemöver igen. Från storstadens betong till lantortens gäss på sjön, solnedgångar i allehanda obeskrivliga nyanser. Och kattgos alla dar i veckan. Snart är det slut med det, och det gör så oerhört ont i hjärtat att veta att den lilla varelsen som efter en lång "inskolningsperiod" äntligen hittat tilliten och vill sova bredvid mig i sängen igen. Om jag bär henne dit. För frivilligt kommer hon fortfarande inte.

Jag hade en liknande period vid den här tiden förra året, men den tog jag mig igenom, så nu försöker jag påminna mig om det och ta en sak i taget. Först och främst ska jag njuta av de sista två dagarna här hemma. Packa. Gosa med katterna. Färga håret. Sedan åker jag, med sällskap, ner till storstaden vilket förhoppningsvis ger en lite mjukare landning än att stiga av ett tåg med en överfull packning för att sedan ta sig hela vägen till det tomma studentrummet med den...

Sedan tröstar jag mig med att jag endast har två schemalagda dagar efter den min födelsedag fram till jul och därmed kommer kunna vara hemma en hel del denna senhöst-vinter jämfört med annars. Och ingenting är ju skrivet i sten heller. Man kan bryta upp om något känns fel i tillvaron.