Till dess din vrede upphör är en spänningsroman med övernaturliga inslag och ingår i en serie. Jag hade inte läst någon av de tidigare delarna, och jag tror att läsningen förlorar på det även om böckerna är fristående från varandra och det nog är tänkt att man ska kunna hoppa in mitt i serien. Än en gång är det en bok som ingår i min sommarkurs Moderna kriminalromaner, vilket gör att jag måste läsa just denna bok. Hade det varit ett eget val hade jag väntat med att läsa den tills jag hade läst de föregående delarna. Om jag nu hade valt att läsa denna serie alls, för övernaturliga inslag i en deckare känns inte riktigt rätt sådär rent spontant. Jag läser aldrig böcker med övernaturliga inslag annars, bortsett från Harry Potter, ungefär.
När jag nu ändå läst Till dess din vrede upphör, så känner jag trots allt att det var rätt okej. Larsson håller det övernaturliga på en överkomlig, lågmäld nivå som inte gör att jag stör mig på det. Hon har i övrigt ett lätt språk. Vissa stycken är poetiska och utan tvekan det jag tycker bäst om i boken. Hon krånglar inte till saker och ting, och boken är väldigt lättläst vilket jag uppskattar när handlingen i sig stundvis är ganska otrevlig läsning.
Det jag finner mest intressant i boken är de fasta karaktärerna, och om jag skulle få för mig att läsa de tidigare och eventuellt senare böckerna i serien så är det för deras skull.
Till syvende och sist känner jag inte att det finns så mycket mer att säga om den här boken, och liksom nyss när jag skrev om Män som hatar kvinnor måste jag ta det som ett tecken på att den här boken inte är värd ett så högt betyg som jag kanske tänkte mig när jag just läst ut den. I bokboken står 4/5 noterat, och även om jag låter fyran stå kvar så är den inte lika stark nu utan ligger alldeles på gränsen till en trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar