Överenskommelser, Simona Ahrnstedt

Bild: Privat

Jag kände att jag behövde en paus från alla ruskiga sadistmördare som ingick i sommarkursen Moderna kriminalromaner jag läste i somras. Då tänkte jag att Simona Ahrnstedts debutroman Överenskommelser, som jag haft liggandes överst i bokhögen sedan i början av året utan att ha hunnit öppna den, skulle kunna bli en skön motvikt. Romance liksom. Inte finns det väl några sadister i dem? Tji fick jag! Men jag förlåter det, då boken i sin helhet var riktigt bra. Jag har följt Simonas blogg bra länge nu och på sätt och vis känns det som att jag känner henne, även om hon i sin tur förstås inte har den blekaste om vem jag är. Jag var därför lite rädd att jag inte skulle tycka om den. Som jag konstaterade i föregående mening var rädslan dock obefogad. Jag ska inte säga att jag är väl bevandrad inom romancegenren, men hade väl ändå vissa förväntningar på vad som komma skulle. Såklart var det kärlek. Men jag hade aldrig kunnat gissa att historien skulle vara utformad så som den var. Det var en positiv överraskning!

Jag hade läst en del uppskattande kommentarer om det realistiska språket i boken och om jag måste peka ut något jag inte riktigt tyckte höll måttet så var det överraskande nog på den punkten det fallerade. Jag lyckades inte uppfatta det tidsenliga i språket. Men! Däremot uppskattade jag att boken var så väl genomarbetad när det kommer till tidsenliga detaljer, och det känner jag ändå är det viktigaste.

Simona har under tiden då min boktrave fått stå tillbaka till förmån för kursböcker hunnit komma ut med sin andra bok, Betvingade. Den ser jag fram emot att få läsa härnäst. Och så betyget då, till sist. 5/5. Utan tvekan.