Ett litet televisionstips

I gymnasiet fick jag möjlighet att läsa en kurs i Keramik en termin, eller om det var ett läsår. Det var så roligt! Jag älskade att arbeta med lera. Min enda sorg med den kursen var att jag aldrig fick möjlighet att dreja. Det var kö till drejskivan. Å andra sidan tyckte jag att det var roligt att utforska leran på andra sätt också, så någon jättekatastrof var det inte.

Jag har tänkt många gånger genom åren att jag skulle vilja gå en drej- eller keramikkurs sedan dess utan att det blivit av (ännu). Jag har till och med undersökt utbudet av längre yrkesutbildningar på området. Någonstans har jag alltid haft en längtan efter ett mer kreativt yrke. Men jag har varit osäker på om jag är tillräckligt kreativ för att kunna göra det till något att försörja mig på. Jag sörjer främst att jag gav upp fiolspelet när jag var sisådär tolv, tretton. Jag skulle gärna blivit violinist. Just det är nog för sent att satsa på nu, så jag försöker ta med mig den planen till nästa liv istället (tillsammans med drömmen om att bli arkitekt). Men jag har hört en del historier genom åren om kvinnor som sadlat om mitt i livet, skaffat brännugn och blivit keramiker. Så, vem vet? Jag tror dock att det är säkrast att börja med en kvällskurs innan jag drömmer iväg alltför mycket på området.

Men nu skulle jag egentligen inte skriva om mina alternativa yrkesdrömmar utan tipsa om en dokumentär jag såg på SVT play igår som handlar om Ingegerd Råman, som är en oerhört duktig formgivare, keramiker och glaskonstnär. Jag tror jag kommer se på enfärgad keramik på ett helt annat sätt efter att ha sett hur hon behandlar de föremål hon formger. Hon tog i dem med sådan respekt och en enorm vilja att göra dem rättvisa, om det så handlade om en halv millimeter som blivit fel i en vinkel så rättade hon till det och plötsligt fick föremålet liv på ett helt annat vis. Fascinerande.

Ni hittar dokumentären här.