1 – berätta om dig själv

Först ut i julkalendern är uppgiften att berätta om sig själv. Det är svårare än svårast. Vad finns att berätta om mig som någon skulle vilja läsa? Jag kom till den här planeten för lite mer än 27 år sedan och har skrivit i åtminstone 20 av dem. Jag känner mig mycket mer bekväm med att konversera i skrift än i tal, men ändå är det här en sådan grej som fallerar mer eller mindre varje gång den dyker upp. Den är så svår! Jag har redan skrivit en presentation här i bloggen som täcker in de basic grejerna, ni hittar den under etiketten "presentation". Men något mer måste jag ju kunna bjuda på?

Jo... Jag tycker att jag känner mig själv väldigt väl, inte ens när jag gick i terapi upptäckte jag direkt något nytt. Men ändå är det som att en dörr öppnats den senaste tiden och jag har börjat landa i mig själv. Det är en ganska märklig upplevelse. Inte trodde jag väl att det skulle dröja ända till mitt tjugosjunde levnadsår heller. Tänk om någon kunnat banka in det i huvudet på en förut, att det faktiskt skulle hända. Kanske hade livet kunnat vara lite enklare då?

Den här hösten gjorde jag ett studieuppehåll och återvände till tillvaron som sjukskriven. Det var något jag aldrig skulle återuppleva, det svor jag på den där gången för flera år sedan när jag tog de första stapplande stegen ut i verkligheten. Det känns lätt som ett misslyckande. Jag spräckte min 5-årsplan i en handvändning. Men oj vad nyttigt det också visade sig vara att stanna upp såhär igen.

Jag har börjat omvärdera livet av flera anledningar på senare tid, inre såväl som yttre. Börjat tänka på hur mycket samhällets normer och förväntningar egentligen styr oss människor, i vad vi ska vilja och hur vi ska leva. Kanske beror det inte bara på dem, kanske finns mina egna innersta drömmar intrasslade i de där förväntningarna också. Men nu försöker jag ändå tänka mer på att det inte är någon brådska. Att man inte måste ha allt här och nu, att det går att dra ner på tempot och se på livet och tillvaron med andra ögon. Att leva i 180 behöver inte nödvändigtvis leda till att man upplever mer än den som dragit ner på tempot och försöker leva mer i nuet. Snarare tror jag att det är tvärtom. Så nu jobbar jag på det. Att vara här och nu.