Äntligen!

Pju! Äntligen en okänd litteraturprisvinnare igen. Tänk om det hade varit en till vi kände igen direkt efter Tranströmer. Det hade blivit jobbigt att behöva ställa in sig på att känna igen dem. Visst? Man hade kanske rentav kunnat se det som ett tecken på att jordens undergång var nära förestående. Men nu verkar vi klara oss. En himla tur!

På tal om litteratur så har jag ju fortfarande inte kommit mig för att ta tag i de där recensionerna. Jag tänker på det flera dagar i veckan, men sedan blir det inget mer. Jag har å andra sidan haft annat att tänka på på sistone. Jag har nämligen försökt fatta ett beslut om vad jag ska ägna min nära men även mer avlägsna framtid åt. Jag återkommer till det ämnet i ett separat blogginlägg någon gång. Kanske ikväll. Kanske en annan dag, vecka, månad...

Jag saknar verkligen att blogga. Så jag vet inte varför det är så svårt att komma igång igen.