Svisch

Höstterminen svischar förbi i rasande fart. Nu är HFU-delen av den här terminen mer eller mindre avslutad. Imorgon har jag min sista dubbelföreläsning på förmiddagen och sedan en PM-presentation på eftermiddagen. Efter det väntar nästan fem veckors vfu, som jag kommer göra på en helt ny vfu-skola eftersom jag hastigt och oväntat blev av med min plats på min förra vfu-skola i slutet av augusti. Jag blev först besviken över att inte få komma tillbaka dit, men när jag träffade min nya handledare på den nya skolan kändes det jättebra och jag hyser stora förhoppningar om att denna slutpraktik ska bli bra. Kanske jättebra till och med. Efter vfu:n har vi typ två, tre dagar till inne på universitetet med redovisningar och sedan börjar examensarbeteskursen och vi kommer inte ha vare sig föreläsningar eller seminarier mer. Vi kommer inte träffas i någon klass och äta lunch tillsammans mer. Vi kommer istället sitta tre tjejer och slita vårt hår över ett google drivedokument där en uppsats ska ta form under närmare en halv termin. Det är så overkligt.

På universitetet envisas lärarna med att påminna oss om att vi snart är färdiga lärare och tycker att de ska kunna tala med oss som om vi vore deras kollegor, mer eller mindre. Jag vill bara hålla för öronen och skrika åt dem att sluta säga så för jag känner mig långt ifrån redo ännu och att de tror att vi är det känns som rena skämtet. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så heller. Men faktum är att jag kommer vara examinerad lärare i början av nästa år och alldeles snart är det dags att börja skriva mitt livs första CV och börja söka jobb. Och det kommer säkert gå bra när det väl är dags. Men det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar att något tryggt och i det stora hela ganska roligt tar slut till förmån för något okänt, läskigt, potentiellt jättebra.